Harmoni och konstiga människor

Om jag vetat innan att livet kunde vara så här underbart, hade jag skattat mig lycklig för några år sedan... För livet är underbart, fy vad bra det är, oj vad bra jag har det...

Joela älskar sin lillasyster. Jolin är hennes bästa vän just nu. Och det märks. Så fort hon inte ser Jolin ropar hon -JolijoliJOLIJOOOLIIII jojojojoliiiii så det ekar i lägenheten. Sova får det stackars lilla flickebarnet knappt göra. Och om hon gråter hämtar Joela nappen och trycker in den i munnen på Jolin. Och däremellan hittar hon små skedar och tar Minifomdroppflaskan, räkar "Eh hå heee" (ett, två, tre) och ska ge skeden. Söta barn!!! Och däremellan går Joela fram till Jolin och skattar och busar. Det är för underbart...

I dag var vi på BVC, tanken var 3 månaders spruta men lite snuva så blev det ingen spruta, dock vägning. 10 cm har hon vuxit och närmare 2 kilo... Stora lilla bebis...
Och i går började Jolin jollra på riktigt, hon har säkert gjort det lite innan med, men i går var det så stor skillnad på pratet, underbart! Nu börjar det bli roligt, när koliken nästan helt försvunnit och pratandet och skrattandet och responsen kommer mer och mer.

I morgon är det förälrargrupp... Jag brukar fundera ibland på varför jag valde att gå med... För grupper som är ihoptvingade och jag går sällan ihop. Och den här gruppen känns... Näe den känns inte så där jättebra... Och eftersom den inte gör det har jag inte heller memorerat namn och ansikten, så jag vet inte om jag skulle känna igen dem på stan...:) Men skitsamma, det kan vara intressant. I morgon ska vi prata mat och det är intressant...
Annars vet jag inte, men ja, vi får väl se, vore kul om man lärde känna en enda mamma med lika gammalt barn som Jolin på denna stan, men det är jag skeptisk och tveksam till att jag gör i alla fall i den gruppen... Nåväl, struntsamma, jag har "inget bättre för mig" så jag går dit:)

Det roliga är, att om jag varit i samma sits för några år sedan, hade jag förstått att det är svårt att få kontakt med folk, om man inte vågar prata och är superblyg, så som det var innan. Men nu kan jag inte kalla mig direkt blyg längre. Ärligt talat skiter jag oftast fullständigt i vad folk tycker och tänker om mig, tyck och tänk vad ni vill... Vem bryr sig? Jag är jag och jag ÄR fantastisk. Jag har härliga vänner och en underbar familj... Mer begär jag inte:)

Så får vi se om det blir flytt eller inte... Lite saker talar mot och lite för... Så ja, kanske,kanske blir det en flytt, ja inte allt för långt men så där 5-10 mil. Men vi får se...