Jag kan väl bara sammanfatta denna dag med TVÅ akutbesök till barnkliniken och en IDIOT till läkare. En bebis som ändå är ledsen och har ont och en knäckt mor har jag blivit...
Men, det som inte dödar, det härdar. Det fick min ilska att tillbringa ytterligare fyra timmar på barnkliniken.
Men, Joela ÄLSKAR barnkliniken, så henne går det ingen nöd på. Och jag kan lika gärna sitta där med en jätteledsen och ont i magen bebis som att sitta hemma. Jag kan lika gärna sitta där och låta dem höra på när mitt barn skriker, timme in och timme ut, dag efter dag, morgon som kväll. Varsågod alla och lyssna...
Jag kan faktiskt ha barnskrik på repeat om det är så, men, det jag inte kan, det är att se min lilla lilla flicka skrika av smärta, få panik i ögonen, skrika ännu mer, vakna och skrika, skrika i sömnen och ha ont.
Jag kan låta hagga läkare spotta på mig, spotta på, jag kan låta dem göra det.
Men, jag VÄGRAR låta mitt barn ha ONT utan att söka hjälp.
Så, ja, in och ut in och ut och in och ut hela jävla tiden...
Nu hoppas jag på lite sömn. I morgon är en ny härlig dag... Eller i alla fall en NY dag...
Och min bebis har börjat gå upp för lite i vikt, ja för hon inte mår bra, men det är inget fel på henne. Hon bara skriker för hon tycker det är roligt och jag åker till barnkliniken för att träffa olika läkare för jag är så förtjust i alla olika korkade läkare som inte hjälper oss...
Nåväl, mest frustrerad för jag inte är klokare i dag, än för sex sju veckor sen när jag åkte in första gången, för ingen är klokare, och för att min älskade lilla flicka fortfarande mår aj aj, nu mer bajsar med hjälp och äter, men nu ändå skriker och slutar gå upp i vikt.
Ilsken är jag. och trött. och förtvivlad. För Jolin är allt... hon och Elis är allt och mer där till. Jag vägrar låta henne tyna bort. Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar