Fyra månader har passerat...

Livet handlar inte bara om barn, utan också om andra saker. Om kärlek, om sorg, om glädje, om ilska, ja om allt... Och det handlar väldigt mycket om saknad efter det som en gång fanns... I dag är det fyra månader sedan Nemo somnade in. Tiden har gått så fort, samtidigt som det känns som det var i går. Fyra månader har bara rusat i väg... Utan honom. Och även i dag har han varit i mina tankar. Ibland är det nästan lite sjukt hur mycket jag börjat tänka på honom. Men vi hörde också ihop han och jag. Vi var speciella tillsammans. Han var min stora kärlek och så mycket mer än en hund och vän för mig. För mig var han, ja, Nemo, han var LIVET för mig.

Med att han var LIVET för mig, menar jag att han alltid var full av liv, han var alltid glad, alltid positiv, alltid busig, alltid... eh, ja lite småjobbig. Han var sig själv helt enkelt. En härlig men också jobbig hund. Och det var nog det som gjorde mig så förälskad i honom. Att han alltid var en smula småjobbig... Eller nästan, det fick mig att fånga de där små stunderna i LIVET när allt klaffar, när man har en härlig stund tillsammans. Och våra härliga stunder tog jag verkligen tillvara på...

Vår väg tillsammans var inte alltid den där raka vägen, den enkla. Allt för ofta valde han och jag andra vägar, lite bökigare, lite jobbigare, mer ansträngande, men också mycket, mycket mer spännande. Att ha en Nemo är ansträngande och mycket spännande... Med Nemo hände det alltid saker, vare sig jag ville det eller inte. Han var en stor, ståtlig och bullrig kille, som älskade uppmärksamhet och att synas. Något jag inte alltid tyckte var så skoj, men i skogen, där kunde han allt få hålla på, för där var det sällan någon som såg och hörde oss...

Äventyr. Jag inser att hela Nemos liv var ett äventyr... Från det jag fick hem honom tills dess att han lämnade jordelivet, var livet ett enda långt äventyr med honom. Han älskade att göra saker och vi drogs alltid med på alla roliga upptåg som blev till. Livet och vardagen blev ett äventyr, ut på små utflykter, för sånt älskade han, ja och vi andra också.

I dag regnade det och jag inser hur härligt det kunde kännas, att gå ut på kvällen i mörkret, medan regnet öste ner och vi blev allt blötare, hur härligt det sedan var att komma in och klä på sig torra kläder.

Så i dag på fyra månaders dagen av Livet utan Nemo, gick vi ut hela familjen, i spöregnet, i mörkret, i blåsten, rakt ner till Hamnen, vi frös och vi blev rejält blöta. Och för en liten stund, kändes det nästan som han var med oss igen.

Allas vår Kapten Nemo.
Sov sött i natt, Killen!