Snö och feber

Så är snön här... Eller ja den har varit här ett tag.
Men nu är den också här!

I dag tog vi pulkan. Ut i backen.
OJ vad kul det var, eller inte alls... För pulkan är för bebisar och nej, den gick för sakta. Elis älskar fart, mkt fart ska det vara... Inget mesande här inte... Så ny pulka, eller snowracer ska införskaffas om det råkar finnas att köpa någonstans inom tio mils radie, typ.

Efter lunch var jag med Linis och vaccinerade henne. Våra flickor är väldigt olika i sättet, och Linis är en mycket känslig liten ung fröken... Så jag sa redan innan sprutorna, att den här flickan kommer att gallskrika,för hennes storasyster reagerar inte. Och hon kommer att få feber för det fick aldrig storasyster det första året. Och ja då, hon skrek och grät och skrek hela vägen hem och hemma med... Och ja då, närmare 39 grader i feber. Vad var det jag sa?

På cupen halkade vi ute, jag och Linis på vägen hem. De hade ju plogat, och ja egentligen inte just där, men de hade nog ställt ner skopan där en gång, och vips låg vi på backen, för jag hade ju henne i bärsele. Vurpan gick förhållandevis bra, men, i efterhand har jag haft huvudvärk, ont i nacken och axeln. Sträckning, inget annat, ingen av oss slog i skallarna...
En snäll människa hjälpte oss upp, jag vågade inte ställa mig igen och funderade på hur jag skulle lyckas krypa på knä hem och mannen som hjälpte oss höll också på att ramla, precis där.

Och ja, det där ÄR typiskt mig. Jag halkar ett antal gånger varje vinter. På alla möjliga sätt och vis. Inget nytt, ingen är förvånad när jag säger att jag halkat, mest hör jag lite små suckar och *Hur lyckas du"...

Nu är det snart dags för sängen att få besök.

Jo måste tillägga att jag var hemma hos vår goa vän Anette i deras nya hus i fredags. Så fint de har, så mysigt:) Och, jag fick så god mat av hennes man, som är kock, jag åt mer än jag någonsin gjort, ja tre STORA tallrikar och hjälp, jag ville ha mer... inte likt mig när det gäller mat, men OJ så GOTT det var. Men så är han en otroligt duktig kock också:D Och Anette är en så otroligt härlig värdinna att komma hem till:) Tack för det godingar!