Mjölkprovokation...

Oj vilken dag...
I dag var det den stora dagen då Joela äntligen skulle provokaseras mot mjölk på sjukhuset... Liten nervös, men inte så farligt begav vi oss i väg. Först lite mjölk på läppen, ingen reaktion. Sen en milliliter vid fem tillfällen under fyra timmar. Ingen reaktion... Finemang, överlycklig åkte vi bussen hem... Jag tänkte att nu är vi fria, nu kan vi snart kasta alla sprutor och tabletter, nu kan vi snart låta flickebarnet äta glass, smaka choklad, äta vanlig mat... Kom hem och ringde min goa vän Anette... Och någonting gjorde att det kändes fel... Jag sa att det ju var så liten mängd, och vad händer om hon fått i sig allt det lilla vid ett och samma tillfälle... Sa att näe, jag känner mig nog inte helt säker ändå...

Vi lägger på och jag väcker Joela som har somnat i vagnen på vägen hem, ingen middag på hela dagen. Har stekt fyra, fem pannkakor som vi ska äta. Märker att hon är ovanligt seg och slö men äsch... Sätter henne i stolen och lägger fram en bit pannkaka. Vänder och steker på en sista, går fram till henne och sträcker pannkakan mot hennes mun. Och vad händer, jo hon börjar spy hysteriskt, gång på gång...

Följer inte handlingsplanen utan ringer bara 112, det är lite mjölk o för länge sedan... De skickar en ambulans med snälla gröna gubbar... Och ja, på den vägen är det.

Tur som tur var det så lite och under så lång tid, totalt fem ml på hela dagen... Så reaktionen blev inte värre än så, lite matt och trött, men ingen medvetslöshet...

Men, vad hade hänt om hon fått i sig allt det lilla vid ett tillfälle tex? Ingen vet, ja näe, ingen vet något, alla står lika frågande igen. I morgon får vi samtal och snart får vi åter igen prata igenom allt med allergiläkaren...

NU har jag gått och blivit nojjig. Men, nu mår flickebarnet bra igen...:)