Uppdatering...

Snart har halvåret passerat utan Nemo... Vad fort tiden går. Samtidigt känns det som det var i går han var här. Å andra sidan känns det som det var hundra år sedan, och ibland känns det nästan som han aldrig varit hos oss... Konstig känsla.
Nåväl, det går inte en enda dag utan att jag saknar det här kräket... Finns stunder då jag sätter mig och surfar efter omplaceringshundar... Mumma, det finns en jummijummihoffekille som är fyra år... Så vacker han är, så lik Nemo... Men så inser jag, att det är ju inteNemo, och stänger ner sidan... Det fungerar så...
Och det vore egoistiskt och opraktiskt med en vovve nu, det skulle faktiskt inte fungera särskilt bra. Men, drömma kan man... Mest av allt drömmer jag dock om MIN vovve...
Hade en dröm härom natten, då han var med mig igen...

Ja, annars tickar livet på för fullt... Småbrudarna är störtsköna, och envisa, de har viljor av stål, och Elis är en sån som aldrig ger upp, det har vi fått erfara tre kvällar i rad. Envisare unge kan man nog inte hitta, jag antar att hon ärvt det efter mig? :O

I går var vi på Leklandet, suveränt kul och Joela var så slut att hon till slut bara satt där på golvet, då åkte vi hem...

Ja, det var alles. Jolin växer så det knakar och är Superduperglad och hur charmig som helst. Underbara flickebarn!