Ibland blir saknaden efter vår Nemo så stor... Googlade runt och hittade så klart två jättefina hoffevovvar för omplacering. Och den ena ser ut som min Nemo... Blir så där läskigt, tänker, att där är han ju, livs levande.. Men så är det inte, utan det är ett annat kräk... För en sekund får jag nästan för mig att slänga mig på telefonen och fråga om jag kan hämta hunden i natt...
Givetvis går det inte...
Men tanken slår mig ibland.
Tänk om jag haft min bråkiga vovve hos mig... För en sekund.
Nu har jag ändå fullt upp och mer därtill... Men ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar