Lördagmorgon

Vad vore livet utan lite strul?
Härlig undran kan jag tycka... Ja, vad vore livet utan lite krångel?

Stora J vaknade halvsju i morse, lilla J har väckt mig massor och velat ha mat... Dessutom kunde jag inte somna utan somnade först halvtvå i natt.
Jag är ingen morgonpigg människa, utan skulle kunna betala vad som helst, nästan, för att få sova några timmar till. Jag hoppades att någon skulle ha stulit vår bil så mannen inte kunnat ta sig till jobbet... Men inte då.
Så såg jag min diskbänk och tänkte 'Lilla J sover och stora J bäddar sin docka om och om igen', så nu passar jag på. Och efter att ha diskat lite, krossadet ett glas som ramlade ut ur överskåpet. Glassplitter i hela köket...
På den vägen är det. Jag började tokstäda. När man ändå är i gång och ändå är så trött, kan man ju göra sig lite mer trött, resonerade jag. Eller något sånt.
Så jag städade... Knäppte på radion där "ring så spelar vi" ljöd och vips hade nästan två timmar passerat, eller en, eller jag vet inte, men klockan var i alla fall 9 rätt vad det var...
Och tröttheten, ja den har jag nog städat bort. Eller förträngt? För klockan 9 är det äntligen dags att vakna på riktigt, le lite mot världen och sjunga "lilla snigel akta dig, akta dig, akta dig, lilla snigel akta dig, annars tar jag dig".

Ny dag. Lördag. Nyss hatade jag lördagar. Nu känns det nästan okej. En fika med miss D står på schemat klockan elva, och klockan två kommer finaste Anette hit och ska klippa mig... Tänk, efter 17 månaders frisörstrejk vågar någon utmana mig att få klippa mig... Underbart känns det.

Ja, ny morgon, ny dag, ny helg, gammal vecka. Och jag hörde att man ska vrida tillbaka klockan, är det i natt? Hoppas det, då kanske jag får en bonustimme...